Drömmer om färg

Just nu står det helt still på hemmafronten. Varken lampskärmen eller tyget har kommit på plats än utan ligger på hyllan i vardagsrummet och stirrar på mig. Stickkorgen har inte fått kika ut ur klädkammaren på flera veckor för jobbet och vardagen har tagit lite överhanden, men det är förhoppningsvis bara tillfälligt. När det saknas tid och ork för egen kreativitet så får man dock låta sig inspireras av andras.

Detta underbara färglada hem visades upp i veckans bostadsbilaga från DN och tillhör inredaren Sania Hedengren. Precis den här känslan skulle jag vilja få till hemma. Vit bas och ändå en massa färgglada detaljer med retrokänsla som gör en glad. Jag måste lära mig att virka kuddfodral...

Ljushuvud

Den här lampskärmen tillverkade min mor en gång i tiden och jag räddade den, för många år sedan, från att säljas på loppis. Sen har den legat till sig i mina olika vindsförråd och aldrig kunnat paras ihop med någon lampfot värdig att bära upp den. Tills förra veckans snilleblixt. Nu har topplocket klippts bort och skärmen ska förvandlas till en taklampa som kommer att pryda sin plats över vårt soffbord. Mysigt lys kommer det att bli.

Med nål och träd

Fina träd ska hängas upp på väggen i lillemans rum. Igår matade jag in tyget i symaskinen för fållning och sen ska det hängas upp på enklast möjliga sätt, med hjälp av häftpistol och två lister. Ni ska se vad fint det kommer att bli.

Iskonst

 

Vi har andats lantluft i helgen. Pulsat i snö upp till knäna, åkt pulka och pimplat. Det sistnämnda i åtminstone tio minuter, sen tog tålamodet slut.

Runt stugan hängde ett draperi av magnifika istappar som fick bli till iskonst i snön.

Nybörjar-maskor

Det började precis som med stickningen. Jag gick till garnaffären och köpte dessa små färglada garnnystan som gjorda för små virkverk. Sen följde ett par kvällar av ett antal virk-försök, som därefter repades upp för nya försök, virknålsbyten, en hel del svordomar och minst två tillfällen när jag var villig att ge upp och finna mig i att jag får hålla mig till stickningen istället.

Men så plötsligt....så började hjärnhalvorna att samarbeta och det började bli styr på maskorna och helt plötsligt hade jag virkat början på min allra första chokladboll, även om den råkade bli blå.

Gott Nytt År

Nyårsdukning i svart, vitt och silver med spetsgardin som bordsduk, massor av värmeljus, glittrig girlang och nyårsblomster. Till det kom en fantastisk middag och några kära vänner.

Nu ska det virkligen bli av

Jag är ju, som ni vet, sugen på att lära mig att virka. Nu har jag fått den fantastiska boken Välkommen till virkligheten i julklapp. Författaren, Annika Messing, skriver bloggen Virkverket där man kan njuta av hennes virkkonster. Boken är full av söta små figurer som jag nu tänker ta mig an. Jag måste bara lära mig att virka först. Det finns en virkskola längst bak i boken och i går kväll lärde jag mig faktiskt grunderna så nu är det bara att sätta igång.

Finstickat

Lille-man har fått en fin stickad toppluva från farfar som har varit i Estland. Den sitter som en smäck och värmer både öron och kinder ute i vinterkylan.

Idag var det gnistrande vackert ute med sol, -12 grader och snö så långt ögat kan nå. Vi tog en premiärtur med nya barnvagnen. Den har fyra rejäla hjul och rullar galant över snövallar och dåligt plogade gator. Och ikväll har vi klätt julgranen.....

Baka, baka, liten kaka

Julens småkaksbak har gått av stapeln. Syltkakor och kanelkakor från samma deg, enligt Leilas recept blev det. Sista delen av degen skulle bli chokladbröd men jag tog i för lite kakao så de smakade inget vidare. Det är väldigt lätt att baka småkakor och väldigt gott att äta dem, så nu småäts det här hemma stup i kvarten.

Trasig matta

Häromveckan gav jag mig ner till källaren och grävde fram en gammal trasmatta som har hängt med från källarförråd till källarförråd varje gång jag har flyttat. Vid varje flytt har jag tänkt göra mig av med den men varje gång har den fått följa med till nästa ställe. Mattan, som är vävd av min faster, låg på golvet i mina föräldrars rum när jag var liten och sen dess har den inte fått göra någon egentlig nytta. Nu har den fått åka tvättmaskin i grovtvättstugan och ligger nu på hedersplatsen i lillemans rum.

Och ja, ni ser rätt. Den lilla spisen i bakgrunden saknar numera ugnslucka efter att lilleman har gått lite hårt fram vid matlagningen. Spik och trälim var tydligen inte tillräckligt så nu får vi ta till tyngre grejer.

Virksugen?

Vem blir inte grymt sugen på att lära sig virka när man ser dessa fantastiska alster på sillens stickblogg?

Det var på tiden

Det här sommaruppehållet gick helt över styr. Nu börjar det äntligen bli lite ordning igen. Till och med sambon uttryckte att det var skönt att se mig med stickningen igen. Han beskrev det som en hemtrevlig känsla när jag sitter som en pensionär i soffhörnet med min stickning. Jag är osäker på om jag ska ta det som en komplimang....:)

Jag mjukstartar med en halsduk av rutstickad sort.

Det kom ett stort kuvert

från min syster med en klassisk glittrig julkalender och en fin vikbar bordsdekoration i papper. En sån där som fanns i vart hem när vi var små. Så fina de är.

Långpannebröd

Jag bakade lata grahamsrutor i långpanna igår, efter ett enkelt och bra recept från Arla.

50 g jäst
5 dl ljummet vatten, 37 grader
25 g Arla smör
1 1/2 tsk salt
2 msk honung eller sirap
250 g Arla Köket Kesella kvarg lätt
2 dl grahamsmjöl
12 -13 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunke och häll över vattnet. Rör om tills jästen löst sig. Tillsätt rumsvarmt smör, salt, honung, kvarg och det mesta av mjölet. Arbeta degen smidig. Jäs under bakduk ca 40 min. Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp upp degen på bakplåtspapper i en långpanna. Strö över lite grahamsmjöl och platta ut degen så att den täcker plåten. Skär degen i rutor med en vass kniv. Låt degen jäsa övertäckt ca 20 min. Grädda i mitten av ugnen ca 15 min. Låt brödet svalna på galler under bakduk. 

Sen avnjöt vi dem med ost, apelsinmarmelad och en kopp te. Inte dumt alls.

Adventsmys

I helgen har vi julpyntat och varit på adventsfika. Därav gåbort-glöggen iklädd rosett runt halsen. Jag har också stått på altanen med snö upp till anklarna och hängt upp ljusslingan på räcket, så nu lyser det som en hel stjärnhimmel utanför vardagsrumsfönstret.