Jag sa inte vilken vinter

Den här rutmönstrade halsduken började jag sticka på förra sommaren. Ja, förra sommaren. Då sa jag att den skulle bli klar till vintern. Sen har det gått ganska trögt kan man säga. Halsdukar har ju en förmåga att bli lite enformiga att sticka. Om jag lägger på en rem nu så blir den kanske klar till vintern. För om den inte blir det så kan den ju lika bra ligga till sig ett år till.

Boksugen

Den här helgen skulle jag egentligen varit på bokmässan. Så blev det inte, men det hindrar ju inte att man kan sitta och sukta på böcker hemifrån. Tanken med böcker är väl att man i första hand ska köpa dem för innehållets skull men ibland måste helt enkelt bara omslaget få fälla avgörandet.

Dessa retroantologier som bygger på bilderböcker från svunna tider får gärna pryda min bokhylla, frontade då förstås. För att inte tala om dessa nyutgåvor av några gamla klassiker med omslag designade av illustratören Petra Börner. De är så vansinnigt fina. Dem kan jag tänka mig att ha liggandes på nattduksbordet, utan att någonsin ens läsa dem, eller varför inte bara rama in dem. Kanske finns de som affischer? Kanske på bokmässan? Ja just det, den missade jag ju...

Att flytta bakåt i tiden

De här fantastiska bilderna är från en riktig bostadsannons för ett gammalt hus i Jönköping. Vilken härlig idé på en bostadsmarknad där det gäller att sticka ut. Samtidigt känns de ju lite spöklika, så jag skulle nog inte vilja flytta in.

Jag är dock grymt nyfiken på om inredningen hör till huset eller om allt ingår i stylingen.

Att förolämpa en barnkammare

Det finns en anledning till att barnkammaren ser ut som den gör.

Att det inte skulle bli ett blått pojkrum stod klart från start. Lille-man ska ju, under inga som helst omständigheter, växa upp i en blå värld bara för att han är pojke.  Men så ärvde vi två små blå barnstolar och kom på att det fanns en gammal trasmatta i källaren som passade perfekt till stolarna. Sen hittade vi tyget med träden på IKEA och det var ju visserligen lite blått men också grönt och passade ju så bra till både stolarna och mattan. Dessutom så var ju leksakerna i alla möjliga färger så särskilt blått kändes ju inte rummet, tyckte jag.

Tills den dag min bror kom på besök och uttryckte något i stil med att detta verkligen var ett klassiskt pojkrum. Det var ju som att svära i kyrkan! Den värsta förolämpningen man kan ge till en genusmedveten förälder och dennes barnkammare. Vad göra? Inte gripas av panik. Jag ville inte heller slänga ut varken stolarna, mattan eller tyget så den enda utvägen var ju att låta en annan, betydligt mer könsneutral färg, få ta plats i rummet. Sagt och gjort. Det fick bli en gul fondvägg, under förevändningen att den ger lite värme till rummet, och lite färgglada vimplar.

Så frågan är nu, har det lyckats rädda rummet från dess blåa öde? Inte är väl detta ett typiskt pojkrum, eller!?

Köksfrossa

När jag ändå är inne på kökstemat så måste jag ju visa upp dessa underbara gamla kök som jag hittade på Byggfabrikens blogg. Dessa kök är också hämtade från diverse olika lägenheter på Hemnet och har troligtvis gått ett sorgligt öde till mötes eftersom de har hört till lägenheter som har bedömts ha "renoveringsbehov".

Grönt är skönt

Jag hittade en underbar lägenhet på Hemnet för några veckor sedan med riktigt fin retro-inredning och ett fantastiskt nyrenoverat grönt funkis-kök. Om jag var lite modigare och hade lite pengar över så skulle jag skaffa mig ett kök av samma slag.

Symaski- skin- skin,-sy-ma-ma-ma-ma-maskin

Om man har en man som jobbar sent ibland så får man skaffa sig en annan kompis att umgås med på kvällarna.

Numera har jag en alldeles egen symaskin. Jag har värmt upp den med ett väldigt enkelt projekt, ett örngott till lille-mans förskole-kudde. (Japp, jag har lärt mig att man inte får säga dagis). Han går på en ute-förskola och nu kommer han ha finaste kudden när han lägger sig på fårfällen i vindskyddet och tar sin eftermiddags-lur.

Urspårat

Jag kände på mig att det skulle kunna spåra ur. Det var ju ett helt års uppdämt loppis-behov som skulle släppas ut i sommar-Sverige bland loppis-lador, kuriosa-bodar och PRO-loppisar. Urspårat blev det och bilen fylldes med fynd.  Nedan ser ni en bråkdel av resultatet 

Nils-Johan brödburk inhandlad i en liten antik-butik i Karlskrona.

 

Krackelerad, men vad gör väl det när den kostar 25 kr och är fantastisk att duka fram kokt potatis i? Den gamla skolkartan i bakgrunden hittade jag i en kuriosa-butik i Mariefred i våras.Den provhänger just nu i köket.

Glas, glas, glas. Nio söta vinglas för en spottstyver och söta små assietter för en femma styck från Kupan. Klistermärket på bordsskivan?! Fråga inte :).

Den rostfria kaffepannan är faktiskt fyndad av maken. Jag har blivit väldigt förtjust i rostfritt. En kompis som är uppvuxen på en veterinärklinik säger att rostfritt ger henne dåliga vibbar eftersom hon förknippar det med alla rostfria kärl som instrumenten på kliniken ligger i. Jag förstår henne.

Citrongult

Kommer ni ihåg den knallgula färgen som jag köpte till väggen i lille-mans rum? Burken fick stå till sig ett bra tag och till slut fegade jag ur och kom jag fram till att det nog inte var rätt nyans för ändamålet. Den kändes lite väl gul.  Det blev därför en ny vända till färgbutiken men målet att komma hem med en mildare citrongul ton. Det var lättare sagt än gjort för det är helt galet hur många citrongula nyanser som en färgbutik kan uppbringa. Till slut slog vi till på en nyans som helt enkelt heter "citrongul". Det kändes som att det inte kunde misslyckas.

Sen målade jag min livs första fondvägg under ett par kvällar. Vad enkelt det var! Jag förstår varför fondvägg har varit så populärt för en sån målar man ju i ett nafs utan att behöva tömma rummet på möbler eller behöva täcka särskilt mycket. 

Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Väggen sprider lite extra värme i barnrummet och nyansen är exakt rätt till den gula färgen i den gamla skolplanschen.

Trädgårdsmarknad

En regnig lördag i augusti åkte vi på trädgårdsmarknad i ett koloniområde i närheten där det utlovades försäljning av ekologiska grönsaker och loppis. Det sistnämnda var i mindre skala men det hindrade oss inte från att komma hem med några fynd. En trippel i matchande köks-kärl och en liten skål i färgar glas, som gjord för sommar-Polly (som nästan hann gå åt innan bilden togs).

Vi kom också hem med hemlagad sylt och några knippen nyskördade rödbetor och morötter och kunde glädja oss åt att ha dragit ner snittåldern bland besökarna rejält.